In från kylan.

En vecka i fjällen med min älskade familj ger perspektiv. Det har varit 2 tuffa år där många kämpat med att överleva på alla plan. Familjer har mist nära och kära, vänner och bekanta. En pandemi som ställt saker på sin spets i var vi står i sakfrågor, gemenskap, sociala sammanhang men också hur vi lagt vikt på det ytliga och hur vi påverkats av sociala medier.

Vi har haft en vecka relativt bortkopplat och där vi vistats i naturen, badat bastu och spelat brädspel. Samtalen och tystnaden har avlöst varandra. Vikten av att ge varandra space och tidsveck är tydligt när vi nu som vuxna får umgås som familj. Lika villkor fördelas, vi äter gott, vi skrattar och delar minnen. Jag är så tacksam för min vackra familj och att vi älskar att tillbringa tid tillsammans med aktiviteter i naturen och dess olika årstider.

Jag väljer att dela i bloggen då jag känner att sociala medier idag drar kusligt åt att begränsa och censurera, där fakta och sanning borde kritiskt granskas då jag inte längre vet vad som presenteras egentligen. Vad delar vi med oss av? Vad vill vi inspirera till? Ser och upplever att den psykiska ohälsan ökar lavinartat, beror detta på vad som presenteras för oss? Orkar vi stå emot trycket att påverkas eller åker vi med i grupptrycket. Är även jag där i gråzonen…eller räcker det att bli medveten och försöka se vad som är rätt och fel? Trots den sanna glädjen att utvecklas och nå in till djupet av min sanna kärna vacklar även jag. Att se EGOT när den skriker efter det materiella eller vill ta mer ytlig plats är ett ständigt uppvaknande. Som tur är händer det mer sällan nu förtiden. Älskar att bli äldre och klokare. När Du vacklar, misstror din existens och ifrågasätter ditt varande så är iaf jag så tacksam för mina verktyg, kunskap och erfarenhet. Mörkret håller på att lätta, försöker finna glädjen och skrattet igen. Påminner mig om vad som är viktigt för mig och inte vad som borde presenteras på instagram eller facebook.

Önskar dig all kärlek och massor av SKRATT!
[/av_textblock]