[av_layout_row border=’av-border-top-bottom’ min_height_percent=” min_height=’0′ color=’main_color’ mobile=’av-flex-cells’ id=” av_element_hidden_in_editor=’0′ mobile_breaking=”]
[av_cell_one_half vertical_align=’middle’ padding=’30px’ padding_sync=’true’ background_color=” src=’https://www.happyspine.se/wp-content/uploads/2019/01/50323484_235860220683617_5512370295672930304_n-240×300.jpg’ attachment=’5690′ attachment_size=’medium’ background_attachment=’scroll’ background_position=’top center’ background_repeat=’no-repeat’ mobile_display=”]

[/av_cell_one_half][av_cell_one_half vertical_align=’top’ padding=’30px’ padding_sync=’true’ background_color=” src=” attachment=” attachment_size=” background_attachment=’scroll’ background_position=’top left’ background_repeat=’no-repeat’ mobile_display=”]

[av_textblock size=” font_color=” color=” av-medium-font-size=” av-small-font-size=” av-mini-font-size=” admin_preview_bg=”]
Smyger ut näsan utanför dörren för att känna på luften. Siri är tveksam om hon inte borde gå på kattlådan istället. Men inne på gården där vi bor känns det ju inte så farligt. Det är nog inte så kallt ändå, lätt mulet och lite flingor som faller ner till marken. Har inte kollat temperaturen men va sjutton. Född viking men med ett uppblandat blod som gillar värme ska väl inte klaga.

Drar ut på en dogwalk väldigt välklädd för jag skulle minsann ut i spåret för andra gången på 2 dagar, efter promenaden. Lätt kylig på kinderna inser jag att jag har klätt mig väl. Siri är dock tveksam så efter 30min så vill hon in. Jaja, hon är ju fransyska.

Sätter mig i bilen och drar mot Gustavsviks golfbana, sägs vara planmark och det är precis vad mitt mod klarar av. Ramlade bara 1 gång i går men idag går jag ju som en anka pga av träningsvärken i ljumskarna så det får inte bli för stora utmaningar för då lär jag stå på näsan. Parkerar och får på mig utrustningen, herrejösses, fingrarna känns inte längre. Isbjörnarna sprang och gömde sig pga av nordanvindarna men vikingen i mig sa; du blir snart varm! Efter 2 varv var en tumme fortfarande okontaktbar men nu jäklars. Svetten rann på ryggen och endorfinerna kickade glatt i systemet. Jag är nog knäpp iaf! Det blev 5 varv i det lilla spåret och 1 i det stora så ca 1 mil idag igen. Jag är verkligen hög på livet just nu.

Vad får mig att göra detta?

Vintern ger mig glada minnen åter från barnsben och det får det att bubbla glädje. Kinderna är kalla men kroppen är varm ( efter ett tag vill säga) Blir så skönt trött och njuter av rörelsen. Inser att nyfikenheten av hur jag kan förbättra min teknik driver mig varv efter varv. Det behöver inte gå fort, jag ramlar tom en gång för jag vill testa hur jag kan göra det annorlunda i backen. Hur kan jag ta mig upp lika snyggt som proffsen ser ut att göra det, typ alla, för de åker om mig så jag hinner se deras ryggar när de svischar förbi. Proffs eller inte, de är minst i min ålder och +10-20år. Övning ger färdighet. Har ju inte direkt åkt många gånger i mitt liv. Slalom och bräda har varit min melodi och löpning har jag sträckt mig till som extra cardio. Men när min vad gick sönder så har det inte varit en del av min vardag på 3 år. Men nu blir det många timmar utomhus i vinter och många endorfinkickar. För nu ska det åkas skidor på både längden och tvären.
[/av_textblock]

[/av_cell_one_half]
[/av_layout_row]