Den här dagen visste jag i grund och botten att den skulle komma men du kan aldrig förbereda sorgen. Vi har pratat om denna dag till och från sen då hon blev riktigt sjuk och jag trodde vi skulle förlora henne. Vi fick 18 månader i bonus! Dock orkade inte hennes lilla kropp längre och hennes själ ville resa vidare. Detta skedde den 25 september kl 15.29 då hon tog sitt sista andetag i min famn och fick vandra över regnbågsbron.

Det blev ett vackert och fint avslut när hon somnade in i min famn. Hjärta mot hjärta satt vi tills hennes slutligen stannade. Husse satt vid vår sida, hållandes hennes tass. Hon pussade mig adjö i färden mot veterinären och jag vet att hon menade att det var dags nu.

Vi hade altandörren på glänt, 20 min efter att hennes hjärta slutat pumpa, slogs dörren upp och utanför hördes ett välkomnande fågelkvitter. Sedan blev det tyst igen. Någon mötte henne och jag vet att hon har det bra där hon är nu.

Sorgen är fruktansvärd men den lättar, saknaden kommer alltid finnas likväl som de vackra minnen vi har av min bästa vän och ledsagare.

Siri, du har lärt mig så mycket! Tack min älskade Änglahund! Tills vi ses igen!❤️

Att släppa ut sorgen och tillåta kärlek ta plats krävde massor av fulgråt och rädsla. Att låta mitt mind släppa för att hjärta och själ skulle få förenas samtidigt som det behövdes mod att möta denna rädsla gav tillgång till så många olika känslor från det fysiska in i varje cell av min kropp. Jag visste att mina verktyg fanns och det behövdes tillåtelse att sväva in och ut i sorgen för att den skulle kunna ebba bort steg för steg. Jag har en bit kvar men mycket har hänt under veckan som gått. Många timmars meditation och upprepande av mantran har gett mig tröst.

Kärlek till allt, Mod att möta rädsla, tillåtande för sorg och känslor, ta emot kärlek från de som finns kvar – poc a poc, step by step, steg för steg!
[/av_textblock]