Klockan är 5.50 på Skafsta Flygplats och trötta barn hänger på sina föräldrar, några mer trötta än andra. Tänker lite förskräckt att nu behövs det en bok i öronen. Har uppenbarligen valt ett flyg med barnfamiljer på utflykt och väntande äventyr. Plötsligt stanna bagagebandet och personalen börjar irra runt alla nödstoppar för att finna en lösning. Systemet fungerar inte eftersom för att checka in bagaget så måste det vägas och registreras in. Paniken börjar lysa i personalen, klockan tickar och nu är det bara fem minuter kvar innan gaten stänger. Ny personal tillkallas för att styra upp oss och då startar bandet, nu jobbas det febrilt och vi kommer till gaten i tid. Skönt att slippa kön iallafall för de som redan var genom gaten hade också redan kommit in på planet så det var bara att stiga på. Nu börjar det att hetta till, en stackars familj med två barn har blivit utspridda och barnen är nog inte ens 4 år. Man kan välja sittplatser vid bokning men för en barnfamilj blir det avsevärt mycket dyrare så jag förstår att de sparat den kostnaden. Eftersom vi var några ensamresande så var det inga problem att lämna över sätet och lyckan var gjord. Denna pappa som styrde upp det hela visade sig ha en hjärta stort nog att svälja hela planet tror jag. Han fanns där hela tiden för sin familj och sina barn, servade och lekte. Tackade än en gång under flygningen för platsen och jag kan bara konstatera den ödmjukhet och omsorg han utstrålade. Oj vilka härliga föräldrar det var på planet. Nu fick jag bara inse mitt tillkortakommande och att jag var snabb att ha fördomar över hur det minsann skulle bli på planet. En liten tjej på bara veckor grät men det var väl det vi kunde höra för alla andra barn måste ha somnat. Så var det dock inte, framför mig satt två gossar som pratade så förväntansfullt om sin resa. De hissnade när vi startade och skrattade så där mysigt från magen, de fortsatte att prata om vad som hände och vad som skulle hända. De registrerade och funderade högt, så mysigt. Snett fram satt en annan familj med 3 barn i olika åldrar och det var lika där, den yngsta var säkert bara halvår och skrattade mer eller mindre hela resan på över tre timmar. Jag är så glad att just dessa föräldrar reste med sina barn denna dag – jag fick lära mig att det går att resa med barn.